Imorgon för 5 år sedan så satt jag där i tåget. Jag hade min lila topp på mig från Hummel, med gula ränder och text, och mina gröna kamoflagebyxor som jag hade köpt med min väninna i Fredriksbergscentret.
Jag satt och skrev i kortet till dig. Jag var så nervös att jag inte hade kunnat äta något på hela morgonen, så i tåget satt jag och knaprade på en proteinbar från Atkins medan jag vägde mina ord noga. Jag ville ju ha all min kärlek ner i detta lilla kort till dig och den uppgiften var nästan omöjlig.
Min gamla Eriksson mobil pep, ett sms ifrån dig. Du hade ännu inte åkt hemifrån men skulle gå när som helst. Vi skulle mötas någonstans nära Hovedbanegården och du skulle skicka ett nytt sms när du var där.
Tåget var lite försenat och jag blev ännu mer nervös. Jag kunde nästan inte komma ihåg hur du såg ut men samtidigt så visste min kropp det in i minsta detalj. Tåget skakade lite lätt, så som tåg gör, och jag kämpade för att hålla handen stadig och få stilen på kortet helt perfekt. Jag hade ju bara detta enda kort och allt skulle bara bli helt perfekt. Denna dag skulle bara bli helt perfekt.
Framme på stationen så skickade jag ett sms till dig. Du var redan framme och stod och väntade. Du stod i Streckers bar i Scala och mitt hjärta stannade nästan när jag skyndade mig ut från tåget och upp från perrongen.
Det kändes som hundra år och mina fötter var helt tunga. Jag var så nervös att jag kunde kräkas, men samtidigt var magen full med fjärilar.
Jag visste inte var Scala låg och skulle fråga om vägen för att hitta dit. Du hann skicka 2 sms innan jag var framme, du var otålig, precis som jag.
5 månader hade gått sedan vi sågs sist. Nu var allt det gamla förbi, lagt på hyllan, och vi skulle starta något nytt. Vi skulle skapa, bygga och älska fram något helt nytt. Det var första dagen i resten av mitt liv, med den mannen jag åtrådde, älskade och ville ha. Det visste jag. Jag ville allt med dig den dagen och det vill jag fortfarande.
Jag kom in i baren och plötsligt blev allt mörkt. Jag skulle kisa med ögonen för att vänja mig till röken och det dunkla ljuset där inne.
I baren en bit bort stod en siluett som jag kände igen. Det var en man vars breda axlar jag sett förr, vars isblå ögon jag drunknat i många gånger och vars charmiga leende gjort att jag smält om och om igen.
Du hade din svarta jacka på som nästan var helt ny. Under hade du en vågad, men otroligt snygg, skjorta med röda blommor. Den klädde dig perfekt.
Du hade jeansen på som var gamla och slitna men som var och är mina absoluta favoriter. Sättet dem satt på din lilla bakdel kunde aldrig få mig att sluta stirra.
Jag kastade mig i armarna på dig så fort jag såg dig. Vi kysstes en miljon gånger och du skulle nästan riva bort mig för att vi skulle kunna gå ut ur baren och vidare ut i dagen.
Vi gick över gatan och genom ingången till Tivoli. Vi satte oss i den där baren under den där höga träterrassen och restaurangen som jag aldrig kommer ihåg vad den heter.
Du fick dina små presenter i den rosa och lila påsen med hjärtan på och du läste kortet. Du blev glad, sa inte så mycket men gav mig en het kyss.
Vi pratade om livet och allt det som hade hänt under alla de månader vi inte hade setts. Vi pratade om vårat gamla jobb, din gamla flickvän, din familj och det du hade kastat dig ut i nu. Den stora vida världen som egenföretagare och konsult.
Vi gick runt och provade några karuseller. Hela tiden flög jag på moln och kände mig på inget sätt förbunden till jorden. Jag blev lite illamående efter vikingaskeppet och vi satte oss ner och drack lite cola. Mitt hjärta bankade så hårt och jag bara ville krypa in i dig och vara där för alltid.
När solen började gå ner så gick vi in i den runda restaurangen. Vad heter den nu igen? Vi åt tornedeau med sparris, pommes frites och bearnaisesås. Det smakade som gjort utav himlen. Vi pratade igen om livet och om allt möjligt. Du frågade en massa saker om det jag hade gått igenom de sista 5 månaderna och jag berättade historier om då och om min barndom. Vi skrattade, du skämtade och så var vi lite allvarliga igen.
Jag kände mig som en prinsessa i din närhet.
När räkningen var betalad så var det dags att åka hem. Du hade inte städat hemma och vi hade ändå bestämt att vi denna kväll inte skulle sova tillsammans. Det skulle vi spara till vår resa bara några veckor senare. Det skulle vara helt speciellt, första natten tillsammans igen.
Vi satt på bänken innanför den stora ingången och väntade på att mitt tåg skulle komma. Jag satt i ditt knä med benen runt om din rygg och armarna runt om din hals och ville inte släppa taget. Jag ville aldrig släppa taget igen.
Vi kysstes länge och jag vilade mitt huvud mot din axel. Du sa flera gånger att nu måste vi gå men vi kom ingenstans. Jag bad dig om att få följa med dig hem men du stod på dig. Du hade inte städat och det skulle under alla omständigheter inte bli ikväll. Det skulle vara speciellt, vi skulle vänta.
Flera tåg kom och gick och till sist fick du lirkat loss armarna runt din hals och snällt men bestämt fått mig att resa mig upp. Vi gick tätt omslingrade sakta hela vägen till tåget, och när du kärleksfullt hade puttat in mig i kupéen så sprang jag ut flera gånger bara för att få den där allra sista kyssen.
Till sist så gick dörrarna igen och jag pressade mitt ansikte mot rutan för att se dig så långt ögat kunde nå. Du stod och vinkade tills jag inte kunde se dig mer.
Jag satte mig ner på en plats och tog en djup suck. Jag var så lycklig men kunde samtidigt inte stå ut med att inte ha dig vid min sida. Hela min kropp skrek efter dig och jag ville bara hoppa av tåget och springa tillbaka.
På cykelturen hem från stationen slog mitt hjärta flera skutt. Jag var så lycklig, fullständigt utmattad, salig och så kär som jag aldrig i mitt liv någonsin varit varken före eller efter.
När jag stängde mina ögon den natten så var dina isblåa ögon och ditt charmiga leende det sista jag såg. I mina näsborrar kunde jag känna din maskulina doft och på mina läppar kunde jag känna rester av dina passionerade kyssar.
Detta här är för evigt, tänkte jag. Denna man är min för evigt.
Jag älskar dig för evigt, var den sista tanke som for genom mitt huvud innan jag försvann in i drömmarnas värld. Jag älskar dig för evigt..
Imorgon är det våran 5 års dag min älskade. 5 år sedan den förtrollade dagen i Tivoli. Och min älskade, jag älskar dig för evigt. Jag älskar dig för evigt...
Jag satt och skrev i kortet till dig. Jag var så nervös att jag inte hade kunnat äta något på hela morgonen, så i tåget satt jag och knaprade på en proteinbar från Atkins medan jag vägde mina ord noga. Jag ville ju ha all min kärlek ner i detta lilla kort till dig och den uppgiften var nästan omöjlig.
Min gamla Eriksson mobil pep, ett sms ifrån dig. Du hade ännu inte åkt hemifrån men skulle gå när som helst. Vi skulle mötas någonstans nära Hovedbanegården och du skulle skicka ett nytt sms när du var där.
Tåget var lite försenat och jag blev ännu mer nervös. Jag kunde nästan inte komma ihåg hur du såg ut men samtidigt så visste min kropp det in i minsta detalj. Tåget skakade lite lätt, så som tåg gör, och jag kämpade för att hålla handen stadig och få stilen på kortet helt perfekt. Jag hade ju bara detta enda kort och allt skulle bara bli helt perfekt. Denna dag skulle bara bli helt perfekt.
Framme på stationen så skickade jag ett sms till dig. Du var redan framme och stod och väntade. Du stod i Streckers bar i Scala och mitt hjärta stannade nästan när jag skyndade mig ut från tåget och upp från perrongen.
Det kändes som hundra år och mina fötter var helt tunga. Jag var så nervös att jag kunde kräkas, men samtidigt var magen full med fjärilar.
Jag visste inte var Scala låg och skulle fråga om vägen för att hitta dit. Du hann skicka 2 sms innan jag var framme, du var otålig, precis som jag.
5 månader hade gått sedan vi sågs sist. Nu var allt det gamla förbi, lagt på hyllan, och vi skulle starta något nytt. Vi skulle skapa, bygga och älska fram något helt nytt. Det var första dagen i resten av mitt liv, med den mannen jag åtrådde, älskade och ville ha. Det visste jag. Jag ville allt med dig den dagen och det vill jag fortfarande.
Jag kom in i baren och plötsligt blev allt mörkt. Jag skulle kisa med ögonen för att vänja mig till röken och det dunkla ljuset där inne.
I baren en bit bort stod en siluett som jag kände igen. Det var en man vars breda axlar jag sett förr, vars isblå ögon jag drunknat i många gånger och vars charmiga leende gjort att jag smält om och om igen.
Du hade din svarta jacka på som nästan var helt ny. Under hade du en vågad, men otroligt snygg, skjorta med röda blommor. Den klädde dig perfekt.
Du hade jeansen på som var gamla och slitna men som var och är mina absoluta favoriter. Sättet dem satt på din lilla bakdel kunde aldrig få mig att sluta stirra.
Jag kastade mig i armarna på dig så fort jag såg dig. Vi kysstes en miljon gånger och du skulle nästan riva bort mig för att vi skulle kunna gå ut ur baren och vidare ut i dagen.
Vi gick över gatan och genom ingången till Tivoli. Vi satte oss i den där baren under den där höga träterrassen och restaurangen som jag aldrig kommer ihåg vad den heter.
Du fick dina små presenter i den rosa och lila påsen med hjärtan på och du läste kortet. Du blev glad, sa inte så mycket men gav mig en het kyss.
Vi pratade om livet och allt det som hade hänt under alla de månader vi inte hade setts. Vi pratade om vårat gamla jobb, din gamla flickvän, din familj och det du hade kastat dig ut i nu. Den stora vida världen som egenföretagare och konsult.
Vi gick runt och provade några karuseller. Hela tiden flög jag på moln och kände mig på inget sätt förbunden till jorden. Jag blev lite illamående efter vikingaskeppet och vi satte oss ner och drack lite cola. Mitt hjärta bankade så hårt och jag bara ville krypa in i dig och vara där för alltid.
När solen började gå ner så gick vi in i den runda restaurangen. Vad heter den nu igen? Vi åt tornedeau med sparris, pommes frites och bearnaisesås. Det smakade som gjort utav himlen. Vi pratade igen om livet och om allt möjligt. Du frågade en massa saker om det jag hade gått igenom de sista 5 månaderna och jag berättade historier om då och om min barndom. Vi skrattade, du skämtade och så var vi lite allvarliga igen.
Jag kände mig som en prinsessa i din närhet.
När räkningen var betalad så var det dags att åka hem. Du hade inte städat hemma och vi hade ändå bestämt att vi denna kväll inte skulle sova tillsammans. Det skulle vi spara till vår resa bara några veckor senare. Det skulle vara helt speciellt, första natten tillsammans igen.
Vi satt på bänken innanför den stora ingången och väntade på att mitt tåg skulle komma. Jag satt i ditt knä med benen runt om din rygg och armarna runt om din hals och ville inte släppa taget. Jag ville aldrig släppa taget igen.
Vi kysstes länge och jag vilade mitt huvud mot din axel. Du sa flera gånger att nu måste vi gå men vi kom ingenstans. Jag bad dig om att få följa med dig hem men du stod på dig. Du hade inte städat och det skulle under alla omständigheter inte bli ikväll. Det skulle vara speciellt, vi skulle vänta.
Flera tåg kom och gick och till sist fick du lirkat loss armarna runt din hals och snällt men bestämt fått mig att resa mig upp. Vi gick tätt omslingrade sakta hela vägen till tåget, och när du kärleksfullt hade puttat in mig i kupéen så sprang jag ut flera gånger bara för att få den där allra sista kyssen.
Till sist så gick dörrarna igen och jag pressade mitt ansikte mot rutan för att se dig så långt ögat kunde nå. Du stod och vinkade tills jag inte kunde se dig mer.
Jag satte mig ner på en plats och tog en djup suck. Jag var så lycklig men kunde samtidigt inte stå ut med att inte ha dig vid min sida. Hela min kropp skrek efter dig och jag ville bara hoppa av tåget och springa tillbaka.
På cykelturen hem från stationen slog mitt hjärta flera skutt. Jag var så lycklig, fullständigt utmattad, salig och så kär som jag aldrig i mitt liv någonsin varit varken före eller efter.
När jag stängde mina ögon den natten så var dina isblåa ögon och ditt charmiga leende det sista jag såg. I mina näsborrar kunde jag känna din maskulina doft och på mina läppar kunde jag känna rester av dina passionerade kyssar.
Detta här är för evigt, tänkte jag. Denna man är min för evigt.
Jag älskar dig för evigt, var den sista tanke som for genom mitt huvud innan jag försvann in i drömmarnas värld. Jag älskar dig för evigt..
Imorgon är det våran 5 års dag min älskade. 5 år sedan den förtrollade dagen i Tivoli. Och min älskade, jag älskar dig för evigt. Jag älskar dig för evigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar