söndag 6 juni 2010

Regnbågen är jag

Ibland känner jag mig så ensam. Så helt ensam i universum.
Jag är så trött, så trött att min själ den ibland blir helt tom. Inte fysiskt trött. Psykiskt helt uttömd på allt. Så att det inuti är helt tom, ett tomt svart hål.

Men det är inte sanningen det vet jag, för inuti är allt annat än ett tomt svart hål. Inuti är känslor, kärlek, färger i nyanser som aldrig ens har blivit sett av ögat. Där finns liv, skratt, lycka, passion, livsglädje och en massa, massa kampgnista.

Hade inte allt det där funnits inuti mig så hade jag inte levt idag.
Så hade jag gett upp för länge sedan. Att jag är byggd och skapad och uppfylld av alla regnbågens färger håller mig i liv. Det är det som gör mig unik och det som gör att jag fortsätter. Även när jag omges av mest gråa och svara nyanser så finner jag alltid regnbågen utanför mig och i andra. Det är min styrka. Det gör mig otroligt stark, tålmodig som få och det ger mig ett hopp som inte går att kväva.

Men just nu måste jag påminna mig själv om färgerna. Jag vet att dem finns där och jag kan se dem, både i mig själv, i omgivningen och i andra. Men jag är så trött.
Jag är så trött på att kämpa. Jag är så trött på att förklara mig själv, jag är så trött på motgångar.

Jag vill, önskar och behöver bli badad i regnbågens färger så att jag utifrån och in, inifrån och ut, blir fylld av livets skönhet och alla dess nyanser.
Jag vill känna omsorg, bli bortskämd, bli omhändertagen och bara känna för en sekund att jag kan släppa taget. Släppa taget om kontrollen, om självdisciplinen, om försvarsmekanismerna och om allt det som håller smärtan nere och bara får mig mekaniskt att fortsätta framåt.

Jag vill bara släppa taget om allt, bli fångad av livet, bli omhändertagen och badad i ljuset. Jag orkar inte all kamp, jag är trött på kamp, jag är så trött på att vara stark. Jag har varit stark sedan jag föddes.
Jag vill kräkas på att vara stark. Vara stark kan dra åt helvete!

Jag vill vara svag. Inte bekymra mig eller tänka på något.
Jag vill bara vara och bli uppfylld av alla de färger som jag är gjord av, känna alla känslorna på nytt, se färgerna som för första gången.

Gud var du än är, ta över. Ta över för mig. Hjälp mig nu.
Jag orkar inte vara stark mer.
Det är min tur att vara svag. Det är fan ta mig min tur att vara svag nu.
Låt mig släppa taget om allt, om mig själv, låt mig bara falla in i regnbågens miljarder färger och fyll upp mig med kärleken och livet igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar